aicila

Kom just hem från teatern och jag känner mig som en gnällig unge. Men det får  va! Vi fick våra roller idag och så blev jag en bratz docka som jag verkligen inte ville vara. Visst jag sa att det spelade ingen roll fick karaktär jag fick och det gör det inte heller. Men om jag få känna efter vill jag vara en riktigt leksaks leksak. Som en nalle eller kanin eller vad som helst. Så jag kände när jag fick min roll att jag blev inte glad för den. Jag kände inte: Yes, fan va kul! Så jag bytte med Amelie, tack så mycket. Och nu är jag en katt, vilket jag är superglad över. Men ändå finns det är skum magkänsla långt där inne. Det var Saras blick när jag sa att jag inte ville vara den roll hon hade givit mig. Och jag visste inte riktigt hur jag skulle förklara mig, jag kände mig så hopplös. Så därför känner jag mig som en gällig unge som bråkar över en liten skit sak. Men Amelie verkade glad över sin roll och jag hoppas hon fortsätter vara det och att det blir utmanande för henne. Jag vet inte, men det känns fel på något sätt. Eftersom att det vara Sara som givit oss roller som hon tror verkligen blir en utmaning för oss.
Jag kände bara att jag måste skriva av mig lite, jag måste få ur det ur systemet. Men jag är glad att jag bytte roll, det är jag.